Om man i likhet med undertecknad uppskattar hjältar och historier med rötterna i 30-talets näringsrika pulpmylla har det funnits mycket att glädjas åt under året som snart passerat. Jag skrev exempelvis i min åttonde lucka om hur Arcudi och Zonjic förde Lobster Johnson till nya höjder med serien The Pirate’s Ghost. En annan författare som tidigare bidragit till figuren är Thomas E. Sniegoski. Romanen The Satan Factory, där The Lobster tampas med en skrupelfri läkare som tar hjälp av mexikansk magi för att transformera folk till monster, kom ut 2009. I år samarbetade Sniegoski med Mike Mignola i skapandet av en ny karaktär som presenterades i boken Grim Death and Bill the Electrocuted Criminal (recenserad i avsnitt 274). På gott och ont går Sniegoski här verkligen in för att återskapa känslan i 30-talets kiosklitteratur, trots att långtifrån alla dess inslag åldrats särskilt väl. Resultatet blir en rätt ojämn bok som lyfter tack vare riktigt snygga illustrationer av Mignola.
Med tanke på hur det brukar gå när denne man är inblandad i romaner ska det bli intressant att se om även Grim Death dyker upp i serieform framöver. I likhet med The Lobster är figuren stort tack skyldig föregångare som The Spider och The Shadow. Sistnämnde hjälte bor alltjämt rättighetsmässigt hos Dynamite Entertainment och de har i ärlighetens namn inte förvaltat honom särskilt väl. Med undantag för Garth Ennis och Aaron Campbell (som låg bakom The Shadow Vol. 1: The Fires of Creation), har de inblandade skaparna (däribland Sniegoski) verkat ganska nöjda med att upprepa scenarier vi sett många gånger förut. Den känslan erfors även under läsningen av årets stora pulp cross over Batman/The Shadow. Manuset av Scott Snyder och Steve Orlando lämnade en del övrigt att önska tyvärr. I gengäld introducerade serien mig till Riley Rossmo, en tecknare jag kommer hålla ögonen på framöver. Kolla in det snygga omslaget nedan så förstår ni varför!
Allt klaffar däremot i i Tarantula, en svavelosande pulpsmäll signerad Fabian Rangel Jr, Alexis Ziritt och Evelyn Rangel (recension i avsnitt 299). Berättelsen om den titulära hjältinnan och hennes kamp mot korrupta politiker lierade med demoniska krafter som agerar lokalt men tänker globalt är så visuellt anslående att jag under läsningen kom på mig själv med att sitta och gapa i minuter åt enskilda uppslag. Kombinationen stenhård action, psykedeliskt bildberättande och referenshumor träffar helt rätt. Jag skulle lätta kunna gå igenom sida för sida med annotationer. Men då tid och utrymme börjar tryta nöjer vi oss med konstaterandet att sällan har det varit så kul att se sammanblandningen av saker som Judex, Pablo Escobar, mexikanska brottarfilmer och Batman.
Pulp av mer klassiskt snitt bjöd oss Francesco Francavilla på i Black Beetle: Kara Böcek. För er vars turkiska är lite rostig kan jag berätta att Francavilla går full “New York, New York” på sina läsare då det helt enkelt betyder svart skalbagge. Ursprungligen publicerades detta toppraffel om kaos i Konstantinopel som fortsättningsberättelse i Dark Horse Presents # 28 – 32. Formatet med kapitel på cirka fem sidor är perfekt. Historien rullar obönhörligt framåt som en väloljad cliff hangermaskin. Francavillas känsla för fascinerande sidupplägg och filmiska effekter som hämtade från någon Republic-följetong blir stadigt bättre. Hoppas innerligt att väntan på den sedan länge utlovade Necrologue inte blir alltför lång!
Och högens lyssnare behöver väl knappast påminnas om att Kill or Be Killed alltjämt är en av de bästa nu pågående serierna? Vigilantetemat i kombination med de lättklädda och demoniska magasinsillustrationerna huvudpersonens far levde och dog av (det är komplicerat, läs serien!) är förkrossande bra. För att återigen citera Ed Brubaker: “The secret ingredient is pulp!”
/ Anders L.
