Högens julkalender 2017 lucka 6: Överanalys: Johan Wanloos trerutesgenialitet.

Johan Wanloo är en av Högens första och mest trogna vänner. Han verkar göra serier först och främst för sig själv – att vi andra skrattar känns alltid sekundärt, ett mycket sympatiskt drag hos en konstnär. Wanloo är också en av få personer som lyckas balansera sina verk på perfekt bältesnivå. Upphovet till denna lucka, publicerad på Instagram den femte december, är ett perfekt exempel på hur man skapar en både dum och genial treruting. Läs den och återkom på egen risk, risken är överhängande att följande paragrafer kommer att döda skämtet.

Humor ska ju egentligen inte förklaras, den ska upplevas, men jag vill ändå försöka sätta ord på varför jag fnissar hysteriskt varje gång jag ser den tredje bildrutan. Dels är det tydligt att Wanloo inte bara är stilsäker nog att kunna skilja bandmedlemmarna åt, han besitter dessutom tillräckligt med kunskap om KISS för att veta att det är objektivt roligast att det är Gene Simmons vars ansikte blivit en röv. Detaljer, som de små pungkulorna på hakan eller den trötta själlösa blicken skruvar humorn ytterligare ett varv för mig.

Tekniskt sett är humornivån perfekt avvägd genom hela serien. Från första rutan där premissen fastslås och ger upphov till ett “accepterar och diggar konceptet”-leende utan att för den skull överanstränga skrattmusklerna, till tvåan där skämtet är roligt men något svagare så att förväntningarna sänks och ger den tredje rutan möjlighet att hårdslå rakt i humor plexus.

Avslutningsvis är det alltid omåttligt meta-roligt att något så dumt faktiskt har tagit steget från tankevärlden till att förevigas, både fysiskt och digitalt. Plus att jag gillar Johan.

//Anton

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *