Karaktären John Prophet var nära att hamna i Marvels universum. Men som tur var så suddade den ökände seriekreatören Rob Liefeld bort karaktären från sitt omslag för X-Force 1992. Istället lanserade Liefeld figuren på förlaget Image, där kreatörerna fick friare tyglar och själva ägde sina skapelser. Prophet introducerades som en supersoldat satt i stasis för att slåss mot en fiende långt in i framtiden men upptäcks och väcks i förtid. Idag är Liefeld något av ett skämt för stora delar av den serieläsande befolkningen pga hans bristande historieberättande och krattiga tecknande vars signum utgörs av enormt uppblåsta muskelberg med omöjlig anatomi. Men i Prophet lyckades Liefeld så fröet till något storartat.

Vi snabbspolar fram till 2011. Image meddelar på New York Comic Con att de kommer återlansera ett gäng gamla serier från Liefelds Extreme Studios. Bland dem finns Prophet. Det första numret (som behåller den ursprungliga numreringen) briserar som en bomb i januari 2012. Författaren Brandon Graham och tecknaren Simon Roy har utifrån idén om Prophet lyckats skapa en serie som sticker ut ur den övriga amerikanska seriefloran såväl som lånar, stjäl och hyllar forna storheter. En av de största inspirationskällorna är barbaren Conan, och det märks. Huvudrollsinnhavaren i de första numren har inte bara en liknande nuna och frisyr utan bjuder även på blodigt våld ackompanjerat av sparsmakade textrutor. En annan stark influens är klassisk rymdopera. Istället för att bli väckt i förtid vaknar denne Prohpet många tusen år försent i en värld han inte känner igen, fylld av bisarra fyrkäkade djur, gigantiska krashade svamprymdskepp och insektslika humanoider.

Utöver Simon Roy tecknar även Farel Dalrymple, Giannis Milonogiannis och ibland även Graham själv. De har alla något olika stilar men samtliga använder sina respektive styrkor för att berika och befolka Prophets värld på ett sätt som för tankarna till europeisk science fiction i allmänhet och Jean “Moebius” Giraud i synnerhet. I serien får man följa parallella händelseförlopp som lämpligt nog tecknas av de olika illustratörerna – en utmärkt lösning på problemet med att använda flera tecknare på samma titel! De flesta nummer går dessutom att läsa för sig vilket gör den extra bra att läsa i lösnummerform.

Hade Prophet hamnat under Marvels flagg i början av 90-talet hade vi aldrig fått se denna serie, så god jul önskar jag Liefeld och Graham & C:o. Make Mine Image!

//Freddie