Högens julkalender 2016 lucka 19: Becky Cloonan tar sig an The Punisher

the-punisher-nummer-ett

Declan Shalvey har förärat The Punishers senaste tidning med fantastiska omslag sedan starten.

Min största invändning mot Marvels omstart efter Secret Wars häromåret var att en ny tidning med den främste rättsskiparen i min bok, The Punisher, länge saknades i rullorna. I februari nåddes jag dock av nyheten att något var på gång. Den elfte egna serien med The Punisher var ett faktum. För manus stod Becky Cloonan och tecknandet sköttes av den i straffarsammanhang inte helt obekante Steve Dillon. Inspirerade av detta faktum tog jag och Anton tillfället i akt och fick tack vare Christer Larsson från Uppsala Comix/Seriezonen en trevlig pratstund med Cloonan i april. Ni kan lyssna på resultatet i avsnitt #233. Tack vare vad hon berättade började förväntningarna stiga.

the-punisher-dillon

Steve Dillon tillbaka med full kraft i The Punisher nummer ett.

När jag i maj sprang på ett exemplar av första numret i Torontobutiken Page and Panel dröjde det inte länge innan jag satt i en fåtölj och slukade det. Cloonans ton ligger nära den blandning av ultravåld och slapstick som etablerades av Garth Ennis under tiden på underetiketten Marvel Knights tidigt 2000-tal. Åtskilliga bra historier står att finna bland de 37 numren. Ennis kom dock senare att övertrumfa sig själv med den hårdare stil utan flåshurtig humor som präglade hans The Punisher Maxsvit. Klavertramp som The Russian ägnar sig dock inte Cloonan åt. I hennes tappning blir huvudpersonen närmast en naturkraft, tyst och dödlig. Under vår intervju liknde Cloonan honom vid en Jason Vorhees som jagar hänslynslösa kriminella istället för hormonstinna tonåringar.

The Punisher DillonII.jpg

Många vapen blir det.

Det stora utropstecknet för mig var dock att Dillon verkligen kom tillbaka stenhårt med sitt arbete på titeln. I ett par år hade hans teckningar känts ofokuserade och utan den detaljnivå vi vant oss vid och uppskattat. Det hade tydligen en del bakomliggande orsaker, som han lyckligtvis skakat av sig i tid för samarbetet med Cloonan. Tecknandet blev synbart bättre nummer för nummer vilket gjorde det ännu mer fruktansvärt när jag i slutet av oktober fick veta att Dillon avlidit på grund av en brusten blindtarm. Han blev 54 år. Oerhört sorgligt för främst familj och vänner, men även alla oss som älskat hans serieberättande genom åren. Vila i frid Steve Dillon! Jag hoppas Becky Cloonan orkar fullfölja det verk de påbörjat tillsammans och att Matt Horak som tar över tecknandet i och med nummer sju är uppgiften mogen.

//Anders.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *