Årets comeback står ingen mindre än lagen själv för – Judge Dredd! Efter att ha sett en av årets mest lyckade seriefilmatiseringar, den stenhårda rullen som är Dredd, kände jag suget efter mer. Lyckligtvis råder det ingen brist på diverse Dredd-samlingar som funkar som inkörsportar till Mega City 1, men jag ville tillbaka till urkällan och gick således direkt till de korpulenta volymerna av “Judge Dredd: The Complete Case Files”.

Dredd stövlade in i det legendariska brittiska antologimagasinet 2000AD redan 1977 men bjuder fortfarande på en grym läsupplevelse. De korta kapitlen på bara några få sidor gör att tempot aldrig stannar av och man skrockar gott åt syrliga oneliners, satirfyllda glirinngar och fantasirika brottslingar. Inget kapitel är heller komplett utan att någon utbrister “Judge Dredd!” i förvåning eller förtvivlan när denne futuristiska Dirty Harry dyker upp.

Dredd fixar alltid biffen med sin charmigt sura min trots att han alltid lyckas hamna i de mesta bisarra sitser. Han får bl a tampas med robotuppror, agera western-sheriff på månen, slåss mot en tornado av flygande råttor och överlista en knäppgök som lyckas bli chef över alla judges på subliminal väg.

Jobbigast av allt för Dredd verkar dock vara hans till synes ständigt oljesnyftande robot Walter som älskar “Ol’ JD” mer än något annat. Själv är jag just nu uppe i den tredje volymen av The Complete Case Files, och är benägen att hålla med den tillgivna droiden.

//Freddie