Etikett: Dave Stewart

  • Hög av Serier #467: Möt mig vid Jack Kirby Way

    Hög av Serier #467: Möt mig vid Jack Kirby Way

    Hög a Seriers logotyp och tecknade huvuden av Anders och Freddie.

    Anders och Freddie pratar om vad som hänt sedan sist. Nyheter som invigningen av Jack Kirby Way i New York och The Quentin Blake Centre for Illustration avhandlas. Det görs några nedslag i Stockholms internationella seriefestival som inleddes med att serieskaparen Liv Strömquist fick utmärkelsen Chevalier de L’Ordre des Arts et des Lettres av Frankrikes ambassadör i Sverige.

    Dessutom recensioner av Gatchaman: Jinpei Henshin (Tommy Lee Edwards, Daniel Hansen & John Workman), Absolute Martian Manhunter Vol. 1: Martian Vision (Deniz Camp & Javier Rodriguez), Tony Millionaire’s Oddball’s Odyssey # 1, Fantastic Four (Jonathan Hickman och diverse tecknare), Leonide the Vampyr: House of Yonda (Mike Mignola, Rachel Aragno & Dave Stewart), The Solitary Gourmet (Jiro Taniguchi & Masayuki Kusumi), Thundarr the Barbarian # 1 (Jason Aaron & Kewber Baal).

    Tack till Joakim Hanner för alla Högen-illustrationer som du sett i bild, och till Andreas Stellan för all musik du hört.

  • Hög av Serier #453: Franska fadäser

    Hög av Serier #453: Franska fadäser

    Anders och Freddie är på’t igen och pratar utställningar och vinterpromenader, senkommen fransk seriecensur och svårigheterna att få en seriebiografi om Elon Musk utgiven på engelska.

    Dessutom berättar Anders om den knaggliga vägen mot publicering av en serie skriven av honom och tecknad av Daniel Hansen för den legendariska 50-årsjubilerande publikationen Metal Hurlant.

    Vi bjuder även på en mastig samrecension av det senaste kapitlet i The Bone Orchard Mythos, ”The Tenement”, där Jeff Lemire, Andrea Sorrentino och Dave Stewart går full J. G. Ballard med mörk höghusskräck. Freddie har också läst den abstrakta mangan ”Travaux Publics” av Yuichi Yokoyama.

    Mer info om Home Made Comics: https://www.homemadecomics.org/

    Mer info om Art House: https://kulturhusetstadsteatern.se/bi…

    Tack till Joakim Hanner för alla Högen-illustrationer som du sett i bild, och till Andreas Stellan för all musik du hört.

    Vill du höra av dig till oss kan du mejla till hogavserier@gmail.com eller skriva till oss på Facebook eller Instagram.

  • Hög av Serier #445: Insnöade

    Hög av Serier #445: Insnöade

    Efter ett några veckor i vinteride är Freddie och Anders äntligen tillbaka med ett fullmatat avsnitt.

    En kort reseberättelse från herr Kaplan följs av diskussioner om det pågående rättighetsdebaklet mellan Warner Bros. och Marvel runt Jack Kirbys 2001 och figuren Machine Man. Apropå rättigheter så har China Miéville ett bokprojekt på gång med mannen som är sin egen IP, Keanu Reeves. Och så ryktas det återigen om att Högenfavoriten Criminal ska filmatiseras.

    Dessutom recensioner av Where the Body Was (Brubaker & Phillips), Mutant. Minnen från den förbjudna zonen (Säfström & Wilhelmsson), Our Bones Dust (Stenbeck & Stewart), The Killer: Affairs of the State (Matz & Jacamon) samt Four Gathered on Christmas Eve (Powell, Harren, Cloonan, Mignola, Stewart). Snacka om att kicka igång 2024 på allvar!

  • GLAD PÅSK FRÅN HÖGEN!

    GLAD PÅSK FRÅN HÖGEN!

    Hoppas alla våra följare, lyssnare och tittare haft en riktigt fin påskhelg. Högen har firat på olika håll med att ta det lugnt hemmavid respektive i jakt på osedda Vermeertavlor! Se detta som en aptitretare inför avsnitt som når er inom kort.

    Ett klassiskt påsktips kom till heders den gångna helgen. Fyrkantiga ägg FTW!

    För undertecknad som hållit sig vid hemmets lugna härd har det förstås blivit en del läst. Klassikern ovan är säkert bekant för er som hängt med ett tag, Barksvolymen har varit vår nödlösning när påskserier kommit på tal. Trots att den innehåller fler julserier om man ska vara noggrann. Lyckligtvis har vi en magnifik dag av påsk kvar så då ska åtminstone något av det ni ser på bilderna nedan avnjutas.

    Ett tips för er som ännu inte läst något av dunderduon Brubaker & Phillips. Smakprov och info om samtliga serier från deras mångåriga samarbete.
    Gammalt Previewstips som hittades vid senaste besöket hos lokale seriehökaren. Ska bli spännande.

    Vi återkommer med diskussion om dessa läsfrukter samt med Vermeerinfo i kommande avsnitt av Högen. Tills dess må ert påskgodis och serietravarna räcka ledigheten ut! / Anders L.

  • GOD JUL ÖNSKAR ERA VÄNNER FRÅN HÖG AV SERIER!

    GOD JUL ÖNSKAR ERA VÄNNER FRÅN HÖG AV SERIER!

    2022 går mot sitt slut, ett år undertecknad upplevt som något av en prövning på grund av det pågående massutdöendet av ickemänskliga djur, pandemin, krig och annat jävelskap som gjort livet märkligare och sorgligare än vanligt. Tur då att läsning funnits där som en möjlighet till vidgade perspektiv och mental återhämtning. Härnedan tipsar Högentrion om några av de verk som hållit dem flytande de senaste tolv månaderna./AL

    ANDERS

    Få saker illustrerar väl hur märkligt året och tidsuppfattningen varit än det faktum att när jag tänkte tillbaka på läsupplevelser från 2022 var den första som dök upp i huvudet Monsters av Barry Windsor-Smith, utgiven i april 2021! Detta mörka monumentalverk var förvisso aktuellt även i år då det belönades med en trio välförtjänta Eisner Awards. Mer än ett och ett halvt år efter att jag läste serieromanen lämnar den mig fortfarande ingen ro.

    Ni som hängt med känner givetvis till att serien började som ett Hulk-projekt hos Marvel. Ett annat sådant stod för långt mer lustfyllda och roliga serietidningsstunder. Hulk: Grand Design – Monster respektive Hulk: Grand Design – Madness av Jim Rugg gick i två extremt välmatade nummer igenom den (oftast) gröne gigantens publiceringshistoria. Fantastiskt kul!

    Mer seriehistoria bjöds det i snygga The Penguin Classics Marvel Collection, förlagets första seriesatsning. Hoppas det blir fler! Rent allmänt går det givetvis helt i ton med den allmänna utvecklingen de senaste åren då flera stora textboksförlag lagt sig till med en serieavdelning. Välkommet!

    I år har det gått sex år sedan Darwyn Cooke dog i cancer. Ett fint sätt att minnas denne gigant och hans livsverk var Richard Stark’s Parker: The Martini Edition – Last Call, formgiven av Sean Phillips och med en bonusserie av honom och Ed Brubaker. Snyggast möjliga presentation (stor inbunden bok i kassett) av Cookes sista Parker-serier plus extra allt i form av skisser och hågkomster från kollegor. Givet köp om ni inte redan skaffat den.

    Copyright IDW.

    En annan av årets återutgivningar fick mig att köpa samma serie för fjärde (plus) gången. Vi snackar givetvis om The Amazing Screw-On Head and Other Curious Objects 20th Anniversary Edition HC. Mike Mignolas knasigaste skapelse som här får sällskap av en tidigare outgiven barbarhistoria i avancerad skissform.

    Det var rent allmänt ett bra år för oss Mignolafans med en del nya släpp som Radio Spaceman (med Gregg Hinckle och Dave Stewart på bildsidan) och den fantastiska one-shoten Hellboy and the B.P.R.D.: Time is a River där Márk László ritade s-formade kyrktorn. Vi fick även dokumentären Mike Mignola: Drawing Monsters som trots många märkliga val från filmskaparnas sida blev ett fint porträtt av mästaren och det som format honom. Det bästa hade man dock sparat till sist: Koshchei in Hell återförenade Mignola med Ben Stenbeck i en berättelse som efter första numret (släppt på min namnsdag 30 november) känns mycket lovande.

    Svenska serier läser jag skam sägandes inte i någon större utsträckning dessa dagar. Några undantag finns: visst skrattar jag gott åt Johan Wanloos Häftigt drag i DN varje fredag och följer Nina Hemmingson på Instagram med stort intresse och håller tummarna för att Aurora Walderhaug ska släppa något nytt material. Men i år finns faktiskt svensk representation även på albumsidan. Jag pratar om Daniel Ahlgrens av allt att döma avslutande del av SH3: Vår enda utväg är avstängd. Om denna femte volym blir den sista så avrundar Ahlgren i vilket fall sitt imponerande, infallsrika, spränglärda och vältecknade superhjälteepos på ett för samtiden högst passande apokalyptiskt manér.

    Copyright Bakhåll förlag.

    Serier all ära men årets största läsupplevelser fick jag via böcker utan bilder. Nu när the Punisher vanemässigt malträteras av sitt förlag och Garth Ennis utlovade MAX-projekt ännu ej verkar ha fästs på pränt får man söka sig vidare för sin vigilantefix. Jack Reacher har varit en habil ersättare under ett par år men när man väl kan mönstret (går väldigt fort) blir det rejält tradigt. Repetitionerna är legio även inom en och samma bok. Så från och med i år är min nye Frank Castle-analog James Reece i böckerna skrivna av en före detta prickskytt och Navy SEAL vid namn Jack Carr. Här förekommer så mycket vapenporr, spritproduktplacering och onda män som dör under extremt plågsamma former att jag till och med kan ha överseende med den stor andelen diskussioner kring jakt på ickemänskliga djur. Ser det som ett tillfälle att försöka förstå hur den mer empatistörda majoriteten av mänskligheten (jägare och köttätare) tänker och resonerar. Den delen av projektet går väl ärligt talat sådär.

    Störst var givetvis att Cormac McCarthy efter ett uppehåll på tretton år under senare delen av hösten släppte inte en utan två romaner inom loppet av en dryg månad. The Passenger och Stella Maris är precis så briljanta, omvälvande, sinnesutvidgande och språkligt högstämda som man kan vänta sig av författaren som en gång gav oss Blood Meridian, or The Evening Redness in The West. Att läsa böcker där huvudpersonerna lever i skuggan av en far som var med och konstruerade atombomben får flera extra lager rå känslomässighet under rådande omständigheter. Och att McCarthy i vissa avseenden skulle placera sig så nära H. P. Lovecraft med en extremt slipad variant av dennes kosmiska pessimism var inte något jag vågat hoppas på. “The world has created no living thing that it does not intend to destroy.” Böcker att återvända till under många år framöver.

    Copyright: Picador.

    ANTON

    Även om serien inte släpptes 2022 så är Something is Killing the Children årets bästa serieupplevelse. Obehaglig, vacker, ledsam och spännande – James Tynion IV:s skräckserie är ett intressant världsbygge som uppmanar till mer utforskande. Werther Dell’Ederas och Miquel Muertos teckningar är precis lagom kantiga och spretiga. Monsterdesignen påminner om både Junji Itō och Del Toro. Favoritdelarna hamnar till slut kring den mystiska, pragmatiska och amoraliska organisation som verkar vara mänsklighetens bästa skydd mot ondskan.”

    Copyright: Boom! Studios.

    På ”rörliga serier”-fronten tycker jag att Marvel och Disney har fortsatt att visa framfötterna. Ms Marvel och She-Hulk samt kortisarna Guardians of the Galaxy Holiday Special och Werewolf by Night både roade och gav mersmak, på helt olika nivåer. Så här i efterhand tror jag nog ändå att Moon Knight gav mig mest. En hel teveserie med Oscar Isaac är förstås fusk, min favoritskådis sedan plågsamt förbisedda A Most Violent Year från 2014. Men bortsett från den guatemalansk-kubanske estradören i dubbla roller bjöds vi på intressant design, flodhästgudinnor, egyptisk mysticism, vändningar, effekter och en smärtsamt karismatisk skurk förkroppsligade av evigt unge Ethan Hawke.

    Tittar vi på lite större duk svängde det lite mer kvalitetsmässigt. Sam Raimi drog åter på sig spandextightsen, tog i från tårna och landade på rätt sida om flamsgränsen med sin förvånansvärt skräckiga Dr Strange-uppföljare. Taika Waititi tog istället ett rejält kliv rakt in i Capital Cringe med sitt mobbande av Marvels filmuniversum (och alla töntar som lider av ”super hero fatigue” fick ett ultraironiskt lufthål att get-frusta ur). Synd att ingen berättade det för Christian Bale som gjorde sitt bästa för att ta filmen som alla andra inblandade struntade i på fullständigt allvar. 

    Copyright: Marvel Studios.

    Black Panther: Wakanda Forever var lika förutsägbart som oemotståndligt sorglig och dessutom ungefär en timme för lång, men bjöd på både mesoamerikansk kultur, årets vackraste cheesecake och späckhuggarkatapulter. Årets höjdpunkt i biosalongen var när Tobey Maguire (påstått rövhål i verkliga livet), Andrew Garfield (kanske Hollywoods mest ödmjuka skådespelare?) och Tom Holland (så nära en mänsklig Care Bear man kan komma) knöt kletiga nätband kring sina respektive erfarenheter som New Yorks vänligaste grannhjälte. Att man kunde rida på Rhino (självklart i Paul Giamattis skepnad) genom de enorma luckorna i handlingen tänker jag ignorera lika mycket som jag ignorerar Jared Letos Morbius-rulle.”

    FREDDIE

    Jag trodde att jag hade någon ny utgivning av gammal finsmakar-manga à la Yoshiharu Tsuge i topp för i år men hittade ingen volym utgiven 2022, så istället vänder jag mig västerut och en välbekant lista av kreatörer. 

    Bland bubblarna hittar vi dynamiska duon Ed Brubaker och Sean Philips Reckless som fortsätter vara bland de mest underhållande hårdkokta serierna man kan läsa. Högen-favoriten Jeff Lemire är också tillbaka och bjuder på en koncentrerad dos skräck i The Passageway, där Andrea Sorrentinos teckningar stjäl showen. Även Sentient, som han gjorde tillsammans med Gabriel Walta, som jag läste i år var riktigt bra. 

    Copyright: DC Comics.

    Sen har vi Tom King som har många volymer serier under bältet från året som gått, men där första volymen av Human Target var något jag blev extra förtjust i. En oblyg noir-extravaganza med roligt upplägg och som dessutom bjuder på mina DC-favoriter ”Bwahaha”-Justice League, eller Justice League International. Greg Smallwood förgyller denna whodunnit med en teckningsstil som jag inte kan få nog av – var har du varit hela mitt liv?! Nu volymväntar jag ivrigt på seriens upplösning. 

    Så Human Target är nog favoriten för 2022 – men det sagt har så jag inte läst storfavoriten Daniel Warren Johnsons nya, Do a Powerbomb, än …

    2022 kändes som ett svagt år för seriefilmer med få höga toppar, många filmer som bara var ok och en del rejäla magplask. Jag älskade hur som helst Dr Strange and the Multiverse of Madness på bio, och den höll också för en omtitt på hemmaplan. Strange är en favoritkaraktär och här bjuds man på kul idéer som tar vara på superhjältegenrens idé om parallella världar på ett underhållande sätt. Regissören Sam Raimis mjukis-skräckinslag och karaktäristiska kameraarbete är precis sånt som faller mig på läppen!

    På tv-fronten 2022 krossade Star Wars: Andor precis allt annat, men jag vill slå ett slag för den mer regelrätta serietolkningen Paper Girls. Med mer fokus på drama och en grym rollbesättning  blev det en av de mest givande tv-serierna i år, och den har stannat med mig. Och då hade jag ändå skruvat ner mina förväntningar ordentligt på förhand! Det var väldigt tråkigt att höra att det inte blev en säsong två men hoppas att det inte ska avskräcka från att fler ger den en chans.

    /Håller helt och hållet med Freddie om att en av årets mest intressanta serier är The Bone Orchard Mythos (Lemire, Sorrentino & Stewart) och att Star Wars: Andor (tack Tony Gilroy) bjöd på årets mest intensiva upplevelser i tv-soffan. Ta hand om er därute och låt oss mot alla odds hoppas på ett Gott Nytt År då vi alla ser till att läsa mer serier!/ AL

  • Hög av Serier #412 – Mignola Mignute

    Hög av Serier #412 – Mignola Mignute

    Ett helt nytt segment – The Mignola Mignute – introduceras i veckans avsnitt. Konceptet är att Anders recenserar Mignolaverse-serier (Lobster Johnson Omnibus, The Sword of Hyperborea och Radio Spaceman) på en minut eller mindre per serie. Kommer han klara tidsramen? Lyssna vettja! Vi pratar även en hel del manga med Kaiju no. 8 och arkivläsning av Vagabond vol 1. Vi tittar även närmare på Ades Medias och Retrobokklubbens svenska utgåva av TNMT – Jakten på Splinter samt Mutanterna – Experimentet. Freddie avslutar med Tunnels.

    Medverkande: Freddie Kaplan, Anders Lundgren, Anton Bjurvald

  • Hög av Serier 389 – Nordisk Mytologi

    Hög av Serier 389 – Nordisk Mytologi

    Anton och Anders har läst och förundrats (inte enbart postitivt) av Norse Mythology där P. Craig Russell, Mike Mignola, David Rubín, Jerry Ordway, Jill Thompson, Piotr Kowalski, Galen Showman och Lovern Kindzierski tolkat Neil Gaimans texter. Freddie har läst manga-klassikern Berserk av Kentaro Mieura i en deluxe-utgåva och Extremity av Daniel Warren Johnson. Anders har även han läst Daniel Warren Johnson i form av Beta Ray Bill #1 och Ultramega #1 av James Harren och Dave Stewart. Anton har läst första tre numren av We only find them when they’re dead av Al Ewing och Simone Di Meo.

    Storlek: 43 Mb
    Medverkande: Anders Lundgren, Anton Bjurvald, Freddie Kaplan

  • Hög av Serier #369 – Something Old

    Hög av Serier #369 – Something Old

    I veckans avsnitt pratar vi om Netflix-filmatiseringen av Greg Rucka Leandro Fernandez-serien The Old Guard. Anton har även läst slutet (?) på Ether av Matt Kindt och David Rubín och sett Justice League the Fatal Five. Anders besöker Old Haunts av Rob Williams, Ollie Masters, Laurence Campbell och Lee Loughridge och Hellboy & The BPRD: The Return of Effie Kolb av Mike Mignola, Zach Howard och Dave Stewart. Freddie har plöjt Transformers the Manga av Masumi Kaneda och Ban Magami. Plus en hel del annat!

    Länk till Daily Beasts artikel som vi diskuterar i avsnittet och länk till bakom-materialet till The Old Guard.

    Ladda ner: #369 – Something Old
    Storlek: 60 Mb Speltid: 64 min
    Medverkande: Anders Lundgren, Anton Bjurvald, Freddie Kaplan

  • Hög av Serier #344 – Sommarsnagg

    Hög av Serier #344 – Sommarsnagg

    Anton har läst Nightwing : Knight Terrors av Travis Moore, Scott Lobdell, Fabian Nicieza, Chris Mooneyham och Garry Brown samt rollspels-Jumanjin Die vol 1 : Fantasy Heartbreaker av Kieron Gillen och Stephanie Hans. Anders har läst ypperligt omslagstecknade Hellboy vs Lobster Johnson : Ring of Death av Mike Mignola, Chris Roberson, Mike Norton, Dave Stewart, Paul Grist och Bill Crabtree. Freddie har manglat mangorna Wonderland av Yugo Ishikawa samt Dorohedoro av Q Hayashida. Vi pratar även lite om Neon Genesis Evangelion.

    Ladda ner: #344 – Sommarsnagg Storlek: 43 Mb Speltid: 45 min
    Medverkande: Anton Bjurvald, Anders Lundgren, Freddie Kaplan
  • Högens julkalender lucka 23

    Högens julkalender lucka 23

    Hellboy born
    När Hellboy kom till jorden… Ur Seed of Destruction av Mike Mignola och John Byrne.

    Enligt seriens tideräkning är det idag 74 år sedan Hellboy med dunder och brak ankom vårt existensplan som ett resultat av Grigori Rasputins ockulta ritualer. Var han än befinner sig på sin födelsedag så hoppas jag att den röde tuffingen får en stor trave pannkakor och något gott att dricka. Själv kommer jag fira genom att återigen ta mig an en av årets största läsupplevelser, Koshchei The Deathless av Mike Mignola och Ben Stenbeck.

    Hellboy Koshchei one
    Magnifikt omslag av Mignola.

    Med inspiration från de ryska folksagorna ger oss Mignola en levnadsteckning över Hellboys hårdaste motståndare. Ett genialiskt drag är ramberättelsen där Hellboy och Koshchei, som bägge befinner sig i helvetet, språkas över några bägare på puben Drunken Limpet. Koshchei berättar om sitt liv med lika delar självförakt och rättfärdigande. Som så ofta annars så är den värsta skurken tragisk hjälte i sin egen historia. Hellboy köper inte alla Koshcheis bortförklaringar till sitt monstruösa agerande och punkterar emellanåt narrativet med syrliga kommentarer och ifrågasättanden. Det är en teknik Mignola regelbundet använt sig av för att hålla sina episka berättelser förankrande i något igenkännbart. Sällan har den fungerat så bra som här. Koshcheis livsbana från talangfull soldat som blir förrådd av sina egna till odödlig kämpe fast i häxan Baba Yagas garn är krokig och följer sagans ödesbestämda logik. Under resans gång passar Mignola också på att brodera ut den egna mytologin med tillägg från nya synvinklar. Oerhört fascinerande, särskilt om man följt serien sedan starten och sett bakgrundshistorien växa fram.

    Hellboy Koshchei interior monsters
    Figurerna som flödat från mäster Stenbecks penna till mittenrutan skulle man gärna läsa mer om!

    Ben Stenbeck har jag länge ansett vara en av de bästa nu verksamma tecknarna och i Koshchei the Deathless levererar han lysande figurdesign och några av sin karriärs starkaste sekvenser. Vissa kan säkert se inspirationen från ryska konstnärer som Ivan Bilibin, men slutresultatet är helt och hållet Stenbecks. Med benägen hjälp från Dave Stewart förstås som ger åtskilliga scener en överjordisk slagkraft med sitt konsekvent strama färgarbete.

    Hellboy Koshchei Leshii
    Enligt tecknaren själv beror det på slump eller gemensamma inspirationskällor, men visst finns en likhet mellan herr Leshii och figuren på omslaget till The Chronicles of Corum nummer fem?

    Hellboy Corum
    Är det fler än jag som tycker att Corums behornade kollega i mitten är slående lik Leshii?

    Som en tidig julklapp till oss serieälskare dök Hellboy Winter Special upp häromveckan. Även här fick vi ett fint samarbete mellan Mignola och Stenbeck i form av spökhistorien ”Happy New Year Ava Galuci”. ”The Lost Ones”, Gabriel Bá och Fábio Moons fortsättning på berättelsen om före detta B.P.R.D.-agenten Simon Anders höll även det hög klass. Men störst var det förstås att få läsa ”The Empty Chair”, en ny serie med Lobster Johnson. Denna gång både skriven, tecknad och färglagd av Tonci Zonjic som i en tät historia på sex sidor bevisar att han behärskar samtliga discipliner till fullo.

    Hellboy Lo Jo Zonjic
    Famous last words… Tonci Zonjic når nya höjder med ”Lobster Johnson: The Empty Chair”.

    hellbyday2018

    2019 ser ut att bli ett stort år för oss Hellboyfans. Med figurens 25-årsjubileum i görningen hoppas jag Mignola tar sig tid att teckna något mer än det nya omslaget till Seed of Destruction ni ser ovan. Samt att någon svenska butik ser till att fira den stora dagen 23 mars.

    Hellboy Santa
    God Jul!

    //Anders L.

    Med tack till Kola Krauze för diskussioner om inspirationskällor och rysk folklore.