I den första lucka för 2015 års julkalender vill jag avhandla nummer ettsjukan som gripit tag i seriebranschen de senaste åren. Ser man till realpolitiken så är det lätt att förstå: klart att en etta på omslaget alltid signalerar “great jumping on point” när man vill nå nya läsare som kliver in i en seriebutik för första gången på tjugo år tack vare någon film eller tv-serie som fått personen ifråga att minnas alla de där coola tidningarna som lästes i unga år. Huruvida nummer ettor säljer även till samlarmarknaden i dagsläget låter jag vara osagt. Med tanke på hur hårt man jobbar på femtielva olika omslag till varje “ny ” tidning (ett för varje stor återförsäljare i staterna vad det verkar) känns det inte omöjligt att man drar in bra med pengar även från denna mer specialiserade målgrupp.

Under hösten salufördes The Unbeatable Squirrel Girl med frasen “Only our third number one this year!” och det är här jag ser ett potentiellt problem. Vill man nå ovana serieläsare tror jag att man skjuter sig i foten om man “startar om” en och samma tidning flera gånger om året. För nota bene, merparten av serierna fortsätter bara en historia från säg nummer femton som var sista numret förra “volymen”. Ettan inte är vad den utgör sig för att vara, ett bra ställe att börja sin läsning av Howard the Duck eller vad det nu kan vara man vill haka på. Nu får Marvel klä skott för den här beklagliga tendensen, men flera andra förlag är lika goda kålsupare. Jag ser en potentiell “boom = bust” som är på väg där förlag och återförsäljare blir sittande med en massa osäljbara tidningar då folk på sikt kommer sluta plocka upp dessa förvirrande omstarter som inte är värda namnet. Om ni ursäktar ska jag nu gå och läsa något ur arkivet som har tresiffrig numrering på omslaget, en gång i tiden ett äremärke och tecken på uthållighet snarare än svårtillgänglighet.
/Anders